denne lengtande overflata
som speglar alt den kjem over
ukritisk plaprande
smiskar seg inn
let seg føre ut over alle stup
utan kritikk, tom for indre medvit
vert ein reflektor for hjartedjupa
og sjølv eit djup utan lys
stemma mi forsvinn når eg opnar munnen,
hjartet stilnar først når auga vaknar
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar