orda er ei smerte
utan musklar
ein stille song, eit blikk utan botn
sola varmar huda
månen syr att såra
frå det du ikkje makta
ta imot
slik vert refleksjonen
ein vegleiar
inn i det ukjente
der ingen finn språket att
anna enn som kravlande smil
i fotspora dine
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar