tirsdag 14. oktober 2014

Tause


stille går dei
med bøygde hovud
som strå
mellom kjemper,
brikker i spelet

og vi ser
med bøygde hovud
tomme hender
ropande hjarte,
utspelte brikker –

stille går dei
med bakbundne hender
som kriminelle
vert ført ut
sendt vekk

og vi ser
med bedande auge
og rasande blod;
la dei bli, la dei vere,
dei er strå i vinden

som oss



#sinne?

Eg veit ikkje heilt korleis eg skal skildre kjensla som ligg bak dette diktet. Kanskje er det sinne. Kanskje er det maktesløyse. Kanskje er det sorg. Kanskje er det redsel. Kanskje er det ei blanding av alle desse, og fleire til. For nokre dagar sidan vart Nobels fredspris tildelt, og vinnarane fekk den heilt fortent. Regjeringa smiler og gratulerer og er så einig i det vinnarane står for. Tilsynelatande.

For samtidig som det offentlege Norge hyllar fredsprisvinnarar som kjempar for jenter sine rettar i land som Afghanistan, og fattige born i land som India, foregår det ein stor urett i det stille. Med politiet som vaktarar vert småbarnsforeldre, og born som ikkje kjenner noko anna heimland enn Norge, henta i heimane sine, frakta til flyplassar og sendt ut av landet. Til ei uviss framtid. Til dårlege leveforhold. Til liv i redsle og sorg over tapet av vener og trygt liv i Norge. Til kvardagar foreldrene ein gong flykta frå, og dagar borna aldri har kjent til. Og dette skjer gong på gong. Og regjeringa smiler. Og eg kjenner maktesløyse og sinne.

Klarar dei ikkje å sjå kor galt dette er? Er dei blitt papirblinde og hjartelause? Kva kan vi gjere for å få kjempene til å sjå?




(onsdagstema)

6 kommentarer:

  1. Fin dikt och fin tolkning av temat.

    SvarSlett
  2. Av olika anledningar är det du skriver om så aktuellt i min närhet att diskussionerna är eviga (känns det som) - känslan av hjälplöshet är stor. Men jag tror att det farliga vore att låta det bli uppgivenhet - att ge upp ... Då är det riktigt illa.
    Även små röster hörs klart och tydligt - och även där det inte känns om om de gör skillnad i det stora kan de göra det i det lilla; för den utsatte som hör och vet att den inte är ensam!

    SvarSlett
  3. Godt innlegg !
    Eg er så einige med deg !

    SvarSlett
  4. Fin bild och ett bra inlägg! Jag förstår maktlösheten, samma känner jag när svenska myndigheter gör exakt samma sak. Man får protestera och försöka göra det man kan för att hjälpa de utsatta.

    SvarSlett