fredag 25. oktober 2013

Eit vern mot verda




det er du som er vernet
eg treng
dine armar, ditt bankande hjarte
ditt håp, ditt mot, di tru

det er du som kan løfte
meg opp
leggje meg hud mot hud,
gje meg ein stad som er heime

det er du som er skjoldet
mellom verda og meg
utan deg er det mørkt
er det kaldt, er det … ingenting

det er du som er lyset
som brenn, for oss begge
du og eg, eg og du
det er alt som kan telje – for meg


14 kommentarer:

  1. Väldigt vacker dikt och vackert foto. Man blir berörd.

    SvarSlett
  2. Det var jag som skrev här ovan:
    http://www.kerstinsfoto.se/?p=8214

    SvarSlett
  3. Nå fikk jeg klump i halsen...

    SvarSlett
  4. Så vackert! Både bild och dikt går rakt in i hjärtat!

    SvarSlett
  5. Dette var vakkert. Hilsen Else Britt

    SvarSlett
  6. Mycket vackert. Fina och tänkvärda ord, något att bära med sig. Ha det gott!

    SvarSlett
  7. Nydelege ord !
    Kjekt å høyre at du er frå nabofylket. Eg er frå MogR,
    men har hytte litt sør for grensa.

    God helg frå anne-mari

    SvarSlett
  8. Så väldigt vacker kombination av ord och bild!

    SvarSlett
  9. Vackert och berörande - både ord och bild.
    Har sett och trånat efter de där fantastiska konstverken.....

    SvarSlett
  10. Dette gjorde inntrykk. Vakkert <3

    SvarSlett